jag är inte jätteorolig bara lite trött på att behöva lugna min omgivning. jag vet inte vad jag ska säga, vet inte exakt "hur det är med allt", vet ingenting om min framtid, var jag ska bo, var jag ska få mina pengar ifrån, vad jag ska göra om ett och ett halvt år. än.

ibland är jag rädd typ för att det ska ramla ut när jag kissar, eller att jag ska ha sönder det när jag ligger på mage eller att det bara ska dö. och jag blir väldigt rädd när jag tänker på hur stort det ska bli i mig och att det ska komma ut på något sätt och för min kropp som förändras. vidare är jag rädd för att jag inte vet hur man hittar på roliga saker på helgerna, eller hur man gör för att alltid ha mjölk hemma till frukost. jag är rädd för att jag ska få en tonåring som hamnar i dåligt sällskap och säljer droger och blir kriminell och inte berättar någonting.
jag är rädd för att bli en såndär mamma som bara säger ”mamma älskar dig” och inte pratar med sitt barn, är rädd för att inte ha tålamod, att jag liksom inte ska ORKA prata med mitt barn utan bara prata över huvet på det så att det blir utvecklingsstört och inte fattar hur man kommunicerar. jag är rädd för att folk runt omkring mig inte ska orka prata med mig för att JAG blir utvecklingsstörd och inte fattar hur man kommunicerar. jag är rädd för att det ska ha någon medfödd sjukdom, att det ska växa upp och det visar sig ha fått snedvridna värderingar, jag tänker typ dåliga förebilder, kanske vapen. jag är rädd för att JAG ska vara en dålig förebild eller för att tappa bort mig själv i präktigheten i att vara en bra förebild. jag är rädd för att börja gå runt i träningsoverall, tappa kontakten med mina vänner, vara utanför. såna saker.

är det någon kategori människor jag har svårt för är det unga mammor, jag föraktar unga mammor, så himla hej jag har inga intressen men nu är jag mamma jag har verkligen hittat meningen med livet.
ahaja.

 jag vill inte vara sån.

nu hanterar jag allt genom att stuva makaroner, hämtade direkt ur min barndom.

sen blir jag helt rörd och sådär pinsamt amerikanskfilmsentimental igen när jag tänker på att jag faktiskt har sett hur perfekt hjärtat slår, att jag har en nästan hel människa inuti mig som rör sig och som till och med har naglar på fingrar och tår.  det är väldigt fint att ha dubbla hjärtslag.

        bara med vodka i 

ändå dör jag med varje steg jag tar

bon hade fest på berns för kanske hundra år sen. gick i alla fall på en och en halv visning under modeveckan och blev alldeles upprymd. blir alltid upprymd av fint, och kreativt.
 åh, älskar fint

nånstans i mitten bestämde sig marcus för att kolonisera hela världen.

nu sitter jag i pappas hus mitt ute på den där åkern, väntar på ett samtal från mataffären, ska äta middag och sen skjutsa sofie och johannes till arlanda klockan fyra inatt, dom ska till bulgarien. jag håller på att bli sjuk i huvet, förkyld typ. ska vattna pappas blommor och sen köra tillbaka till mammas torp, släppa in katten, plocka ner tvätten.
försökte ringa två gånger idag.   jag finns inte längre och ändå är allting så soligt och blommigt och fint.  
klara smsade från spanien nyss. någonting om ismaskin och pool på taket. vi hörs

ett klubbland
två tretton
tre nu kan du få mig så lätt

 framtiden bakåtitiden

när allt kommer omkring

sträckläste the return of hjärtats fröjd på kafé och fick tårar i ögonen.
han satt och sov i en fåtölj.

drömmer om carrot chutney och subwaymackor och mardrömmar om personer som inte är vilka dom utger sig för att vara. och det ska vara såhär, det är normalt. nu är klockan 02.

(det är inte att gå ner i min tvättstuga heller för den är under reparation till sextonde juni, har inte tvättat sen början av april, sjukt)

klockan är 03:27 och jag kan inte somna om, tänker givetvis på dom stora svåra sakerna.
sen tänker jag på vad jag ska unna mig för klädesplagg imorgon. undrar om skor och väska räknas som klädesplagg eller “vettiga saker som man behöver och kommer få använding för”. smakar vitlök efter stor otippad onsdagsmatfest på shanti med agnes, maja och siri. mina pengar är egentligen slut för längesen men man måste faktiskt äta.
pratade om folk som fortfarande pratar om andra saker än mat, alkohol och mänskliga relationer. folk som fortfarande tar upp framtiden, samhällsfenomen, band dom gillar eller kläder. inte så många, fast egentligen gör det inte så mycket.
jag pratar ibland om saker som jag vill ha, det gör mina vänner också. ganska ofta relaterar vi till sex and the city som om det skulle vara sanning.

vill ju göra någonting ikväll men jag har typ växt ur mina kläder.

tema: åkte taxi för mina sista pengar, ringde jättedyrt samtal, åt upp all mat som fanns i kylen, somnade ovanpå täcket och hatade mig själv hela dan på jobbet med röda ögon.

tomheten tröttheten pinsamheten, yez 

!!

igårkväll kräktes jag två gånger, kanske för att jag var så bakfull eller för att jag umgåtts med sjuka barn. sjukskrev mig hela dagen och fick rosa pannkakor när jag vaknade.  
snart ska jag åka tåg i några timmar, träffa maja och majas kattungar.

även om jag vet att jag måste glömma dig

maja och tina

såklart att jag har haft det bra!

det är också så himla skönt att vara hemma igen att jag fnittrade extra länge bara för jag tyckte att marcus sa "jorå det runkar på". jag älskar stockholm för att det är ok att gå på måndagsklubb och dricka två-tre öl. tänker på att jag inte kollat hans facebook på typ en vecka, sen inser jag att jag inte ens haft tillgång till internet, mest av allt önskar jag att det skulle finnas mat i min nystädade lägenhet eller att min väska inte hade blivit kvar på heatrow så himla länge med tandkrämen i.

behöver kanske allt fågelkvitter 

och sånt

som vi nästan inte kan lära oss att prata om.